Äventyr

Erik Ulfsson försörjer sig på förfalskade antikviteter och påhittade historier. När en expedition anlitar honom för att finna den mytomspunna staden Tukulka blir hans lögner plötsligt livsfarliga. Ett klassiskt äventyr där överlevnad är allt annat än garanterad.

Baksidestext

I den eftersatta republiken Costa Verde livnär sig den ständigt halvberusade Erik Ulfsson på att sälja förfalskade antikviteter till turister, alltid med samma påhittade historia om bortglömda ruiner i djungeln. När en arkeologisk expedition anlitar honom för att hitta den mytomspunna staden Tukulka blir hans lögner plötsligt livsfarliga.

Lockad av ett generöst förskott ger sig Erik ut i regnskogen – utan vare sig överlevnadskunskaper eller en verklig ruin att finna. Snart inser han att expeditionen döljer mörka motiv, och i den kvävande hettan där misstankar om mord blandas med beväpnade följeslagares hot kan minsta misstag bli hans sista.

Med självironi, galghumor och en berättarröst som får regnskogens fukt och hetta att vibrera tar Du Rietz läsaren med på ett klassiskt äventyr fyllt av kvick dialog, ond bråd död och en huvudperson som trots alla sina brister är lätt att tycka om.

Mina tankar om boken

Jag har alltid varit förtjust i gamla äventyrsfilmer – King Kong (1933), Sierra Madres skatt (1948), Afrikas drottning (1951) och andra klassiker där människor ger sig i kast med det okända. Vildmarken är oförlåtande, och djupt inne i den tropiska regnskogen ställs man inför faror, moraliska konflikter och vetskapen om att varje steg kan leda till något oförutsett.

Samtidigt har mina egna erfarenheter i Mexiko och Centralamerika haft stor betydelse för berättelsen. När jag bodde och arbetade där under 1990-talets början fick jag uppleva områdets sociala situation och geopolitiska läge på nära håll. Det var en tid då människor fortfarande var hänvisade till fast telefoni, fax, telegram och brev för att kommunicera. I Centralamerika var sådana tjänster ofta sällsynta och opålitliga, åtminstone utanför de stora städerna. Detta skapade en spänning och utsatthet som jag tror är grundbulten i varje bra äventyr.

Människorna jag mötte gjorde ett starkt intryck på mig, liksom deras livsvillkor. I områden som Chiapas i södra Mexiko, Belize, Guatemala och Costa Rica mötte jag en ofta häpnadsväckande rik överklass och en lika fattig underklass. Någon medelklass fanns inte. Vid ett tillfälle såg jag en ung kvinna ligga död på jordgolvet innanför dörren till sitt hus. I fattigkvarteren dröjde det innan ambulansen kom, så under tiden gick grannarna och hämtade is som de täckte den döda kvinnan med. I tropikerna bryts organisk materia snabbt ned och ruttnar, så det är viktigt med is. Kontrasterna skapade en märklig och stundtals obekväm verklighet att förhålla sig till.

När jag flyttade tillbaka till Sverige ville jag beskriva mina upplevelser i skönlitterär form. Jag ville fånga miljöerna, människorna och stämningen utan att bli politisk. Det var äventyret jag var ute efter. Resultatet blev Djungel, utgiven 2012. Ganska snart insåg jag att boken inte kändes färdig och att jag kunde ha gjort den så mycket bättre. Jag hade haft för bråttom. Det kommer alltid att vara min första bok, men jag är nöjd med att den inte längre finns i tryck.

Under många år låg manuset i en törnrosasömn medan berättelsen fortsatte att leva i bakhuvudet. Vintern 2018 reste jag till Belize, som tidigare hette Brittiska Honduras. Det är ett litet land där drygt sextio procent av ytan täcks av regnskog. Där finns ruiner, mayafolk, floder, krokodiler, berg och grottor, men betydligt färre vägar – och ingen järnväg. Det gjorde ingenting. Tvärtom var det den perfekta miljön för att återvända till manuset och sätta tänderna i berättelsen.

Året därpå upprepade jag både resan och skrivandet. Tidigt i våras blev jag så färdig med boken sittande i en stuga på en liten tropisk ö i Bengaliska viken – långt från Centralamerika, men ändå med samma miljö och känsla som har inspirerat berättelsen.

I stort sett alla platser och miljöer i Tukulka – den glömda staden är hämtade från sådant jag själv har sett och upplevt. Jag har också träffat många av människorna i persongalleriet, även om de har fått nya roller i berättelsen. Huvudpersonen Erik Ulfsson råkar dessutom ut för några saker som faktiskt hände mig: den ofrivilliga tjurrusningen, den nattliga simturen bland hajar och den pinsamma försäljningen av hönan. Till och med explosionen i Butumbu har verklighetsbakgrund, även om platsen i verkligheten var en annan.

Det har varit en lång resa för att färdigställa Tukulka – den glömda staden. Jag hoppas att den ska ge dig samma känsla av äventyr, fara och upptäckarlust som fick mig att skriva den.