Are you OK?

Hur många människor tar telefonen från örat och tittar på den med ett frågande eller ilsket ansiktsuttryck när samtalet bryts eller motparten lägger på? Nej, just det. Det sker bara på film eller i teveserier. Endast manusförfattare och skådespelare tycks tro att folk i allmänhet studerar sin telefonlur för att därigenom få en bättre uppfattning om varför samtalet bröts. Detta är lika logiskt som att titta i kylskåpet för att kolla om det regnar ute.

En annan sak som irriterar mig alltmer med framför allt amerikanska filmer och teveserier är att alla hela tiden nödvändigt måste fråga varandra: "Are you okay?", eller den nästan lika vanliga varianten: "Are you all right?" Kolla får ni se. När ni väl har lagt märke till det kan ni inte låta bli att se det överallt. En kvinna sitter och gråter, varvid motspelaren genast frågar henne: "Are you okay?" Är han dum i huvudet? Begriper han inte att någon som gråter är ganska långt ifrån att vara okej? Någon sitter bakom ratten i en bil och säger inget på tre timmar. Frågan som bryter tystnaden är: "Are you okay?" Någon har nyss fått höra att frun har lämnat honom och tagit med sig barnen: "Are you okay?" Någon har blivit våldtagen och sitter chockad på trottoaren: "Are you okay?" Någon har just fått beskedet att hela hans familj har omkommit i en flygolycka: "Are you okay?" Jag såg till och med nyligen en skådis som skyndade fram till sin vän och kollega, en polis som precis hade blivit skjuten i bröstet, och frågade: "Are you all right?"

Jag kan bara anta att denna olidliga idioti bottnar i ett grovt underskattande av publiken (något jag i och för sig kan känna en viss förståelse för) och att frågan "Are you all right?" i det sista exemplet ska ge den skjutne skådespelaren en möjlighet att flämta fram: "Nej. Jag är träffad i bröstet", så att ingen tevetittare ska missa den saken - trots att man just har sett hur vederbörande blev skjuten i bröstet och ligger i en groteskt växande blodpöl. Om jag hade legat skjuten på gatan och fått samma fråga hade jag svarat: "Ja, det är ingen fara. Jag tar bara igen mig lite." Därefter hade jag dragit min egen pistol ur hölstret och satt ett skott i byfånen. Innan jag förlorade medvetandet hade jag vridit huvudet mot hans sprattlande kropp och frågat:

"Are you okay?"